Vardagligt

Maralal och en ko mitt i stan.

Diska, tvätta kläder, allt i ett..

 Vår enda miniatyrlavoar

Frukterna skall läggas en halv timme i vatten med chlortablett pga parasiterna.

Andra observationer

Det springer kor, getter, hundar, katter, höns och tuppar överallt på gatorna. Elektriciteten har varit borta lika länge som vi haft den. Alltid när det regnar är elen borta, vilket är några gånger per dag. Sedan det har regnat färdigt kommer solen fram och elen. Folk förstår sig inte på att underhålla saker och ting, utan saker körs tills de brakar ihop. De gör inga långsiktiga lösningar på något, utan fixar det för stunden bara. Ljud och oljud från varje gatuhörn, musik till lust och leda, barnaskrik och folk som pratar. Det bräker och luktar. Damm överallt. Vägarna i dåligt skick, om du skall ha en bil här måste det vara en jeep, ng med fyrhjulsdrift, annars slipper man inte fram, samt att bilen är hög undertill. En vanlig personbil skulle inte klara sig i Maralal. Vattenförsörjningen - det är dåliga rör överallt och vattnet svider om man råkar få det i ögonen. Inte drickbart!! Natascha har redan fått svullna ögon av att ha råkat få några droppar i ögat. Tänderna borstas i köpt vatten från butiken. Kläderna tvättas för hand, och man diskar för hand. Nedskräpning överallt, det finns ingen sophantering, sopor till höger och vänster på stan. Folk försöker göra upp eldar och bränna upp plast och dylikt, vilket resulterar i att många har problem med ögonen och det finns lungsjukdomar pga farliga gaser ur elden. Samburuerna bygger sina hus utan fönster, så när de eldar på kvällen för att hålla varmt andas de in all rök. många människor med gråstarr och lungsjukdomar.. Faktiskt stod det i tidningen här att 15 000 människor per år dör pga vedeldning pga att de inte har skorsten. Och 10 000 per år dör pga malaria. Prostituerade och liknande har jag inte sett ngt av, fastän vårt hotell är väldigt stolta med att de är det enda hotellet i hela byn som inte tillåter glädjeflickor. Det är vacker natur och vackra människor - men fattigdomen, den dåliga hygienen och levnadsstandarden, den näringsfattiga kosten (mest bara ris, kycklig och kokta grönsaker, ibland frukt o.dyl. men vanligt fattigt folk har nog inte råd med sånt) ställer till problem. Hjärtat verkar för dessa barn och familjer, men hur mycket kan man åstadkomma på 2 veckor? En nål i en höstack, men en väldigt fin sådan. Jag är i varje fall tacksam för detta är ett uppvaknande. Vi har det så otroligt bra i Finland, vägarna, hälsovården, skolorna, butikerna, vattnet, levnadsstandarden, elektricitet, rinnande vatten, Social- och hälsovård för alla, utbildning för alla. Ganska lika rättigheter, demokrati, man kan lita på röstningen inför olika riksdagsval. Tack och lov för Finland, skall ni veta. Man börjar uppskatta de små sakerna här - som att det finns en enda butik som säljer en sorts godis. Kylskåp har vi inte, så vi kan inte äta färska saker. Men små saker, ett barns leende, nya bekantskaper med lokalbefolkningen, att internet fungerar. sånt har man under dylika förhållanden lust att ropa Halleluja för. Det är också det de gör. Detta är ett andligt folk med stark tro, de ser Gud i allt och alla.