Vackra vyer

Mera om Samburufolket
Samburufolkets livsstil kretsar kring kor, kameler och getter, vilka de refererar till som sitt välstand och som de bara slaktar vid speciella tillfällen. Pengar betyder inte mycket för dem och det lilla de har bärs av krigarna i påsar som hänger i deras bälten. Stammen är indelad i åtta klaner, fyra tillhör de vita korna och fyra till de svarta korna. När främlingar möts pratar de alltid om vilken klan de tillhör, och hur gamla de är, vilket ofta resulterar i en förnöjsam släktskap på samma sätt. som oss finlandssvenskar alltså.
När en pojke ska bli till man och bli en krigare omskärs han och blir en murrari eller moran. krigaråren är viktiga for ungdomarna, ungefär som musketörerna i medeltiden. ibland ger de sig på tuffa äventyr för att försäkra sig om säkerheten i närsamhället. Samburufolket är inte aggresivt mot andra stammar och folk, de värdesätter en attityd av respekt mot andra. Man försöker förbättra utbildningen, förut gick Sambufolket inte alltid i skola pga att skolan kostar pengar och de är nomadfolk som flyttar mycket runt. Jag tycker det är helt knäppt att fattiga måste betala skolavgift, skoluniformer och böcker som i USA. Här är en organisation som har som mål att möjliggöra skolgång för Samburubarn: http://samburu-sos.org/our-mission
 Vi besökte en kombinerad skol-och kyrkobyggnad härom dagen, precis som i Lilla huset på prärien. Överlag känns det som att man är tillbaka på 1800talet på gott och ont, ni som har sett Lilla huset på prärien kanske kan tänka er lite av den känslan som finns.
De utmaningar vi själva har är de ständiga elavbrotten, speciellt på kvällarna är det jobbigt att sitta flera timmar i mörkret. Och rinnande vatten ur wc och lavoar får man ibland om man har tur. Våra magar har varit i oskick i flera dagar. Man får aldrig vara ifred, jag Natascha har redan fatt tva äktenskapsfrierier. Och alla barnen springer efter en och ropar:" How are you, how are you." Man kan höra :"How are you" ca 70 ggr på en km:s fard. Och många kommer fram till oss vita och tigger pengar. Om man behöver hjälp måste man springa och störa missionärerna i deras privattid. Men, dessa korta lidanden väger oändligt lätt mot härligheten.Tack till alla som ber för oss.

Vackra Samburubarn

Byskolan och kyrkan, allt i ett.

Maralal och Samburu

Maralal är administrativt center för Samburu-distriktet, en gränsstad som sitter på kanten av en bergskedja på en höjd på 1495m omgiven av vackra cederträdskogar. Vi är på höga höjder och har vackert bergslandskap runt oss. Samburu är ett nomadfolk som lever på boskapsskötsel. De har getter och kor. Jag har också sett får och kameler. Boskapen är inte på åkrar som hos oss, utan de springer runt fritt- på stan, på vägarna och lite överallt. Se upp för koskiten! Istället inhägnas lerhyddorna med kaktusar eller taggtråd. Enkla redskap används i jordbruket men det går att hyra en traktor för att plöja åkern, vilket dock kostar skjortan. Vatten bärs i 10 liters hinkar med hjälp av huvudet från stan till bergen där man bor. Vilket kan vara 20km bort. Och här är det kvinnorna som är både bärkraft och husbyggare. Karlarna sitter kanske hellre och diskuterar hur mycket boskap de äger. Men det är också ett vackert folk, ett stolt folk med upplyfta huvuden. Jag förstod att några Samburukrigare hjälpte i Brittiska armén under andra världskriget. Det finns endel europeiska kvinnor som fallit för charmen, bl.a kvinnan som skrev "den vita massajen" samt Belgiskan som driver internetcafeet i Maralal. De har lämnat allt och gift sig med samburu krigare. Båda är idag skilda -kultur skillnaderna var för stora. Ett fenomen jag inte förstod förrän Mattias drog paralellen till Tarzan och Jayne. Kanske något för någon av mina singelvänner?

Kenyanska influenser

Jambo!
Vi sitter på en restaurang och har just ätit fisk med chapati. Vi har också testat ris, bönor och varma grönsaker, chai te och ugali. Idag var sista dagen av barnlägret och vi hade så kul med barnen, vi lekte, sjöng, spelade fotboll, kastade fresbee och hoppade twist och hopprep. Otroligt mycket man klarar av utan ett gemensamt språk. För första gången känns det alltigenom lyckligt och man ser lite av orsaken man kom hit. Och missionsrådet i Jakobstads svenska församling har just meddelat att de bekostar materialet som vi köpt av egna pengar för några hundra €. Tack tack, Gud är god

Problem med mat och boende

Det värsta var hotellet- vi vantrivdes något fruktansvärt. Försök leva 16 dagar på 9 kvadrat, inte ha kokmöjligheter utan endast en vattenkokare gerar ibland, vara utan el och rinnande vatten, inte få kläderna tvättade eller rummet städat. Lägg till diskoljud till småtimmarna, stirrande Kenyaner och folk som varken förstår eller hjälper, klaustrofobi och diarre varannan dag samt att jaga runt halva staden med folk skrikande efter sig för att få tag i tallrik, kniv, gaffel, sked, dricksvatten och en bunke att diska i. Det som var både till tröst och hjälp för mig var att jag blev bra bekant med några av hotellpersonalen, 4st 18-åriga kikuyuflickor som jobbar från kl.7 till kl.21 på kvällen. De har varit små änglar som har hjälpt med precis allt- att fixa fram en dator, att boka tid hos en afrikansk frisör, att få tag i vatten samt bara som sällskap. Trevliga prickar, de kändes nästan som mina småsyskon. Gud prövar men förskjuter icke.

Dag 2 med barnen

mellan 40-50 glada barn

Barnlägret är i full gång. Idag har vi tryckt tskjortor som vi hade köpt av Kjellman i Esse. Vi hade också textilfärg, penslar, mallar. Och schablonerna från Creativ, och några från Jakobstads svenska församling. Vi började morgonen med Chai te, ett sött te med mjölk. Sedan var det lite allmän info. Sonja hade fixat en flanellograf som Eva använde sig av när hon berättade om den gode Herden på Swahili, och blev tolkad till Samburu. Barnen fick också tillverka egna häften med färgläggningsbilder samt pyssla får. Tack Anna-Lena Lönnqvist för mallen. Till lunch blev det ris, bönor och kokade grönsaker. Många barn hade inte pysslat eller hållit i en sax förut men roligt verkade de ha. Väl hemma fick vi duscha och hänga våra kläder ut ifall av eventuella löss. Wc är ett hål i golvet och det är sådär lagom roligt att springa dit och huka sig. Men barnen är gulliga och väldigt artiga.

 Barnen. Nedan handlar vi mat till barnen i butiken (kiosken) med Ove.